Dagbok- Minnen och Tankar av Maryissa

Som jag berättat tidigare så är jag med i en Facebook grupp för oss som farit illa och under vår barndom i sekt-liknande kyrkor
Och själv är jag uppväxt i en Pingstkyrka

det har varit läkande för mig att upptäcka att jag är verkligen inte ensam om dessa upplevelser
Önskar bara att jag haft någon att prata med om detta tidigare i livet

På den tiden när jag var barn förekom även barn aga ( det blev förbjudet så sent som 1979 här i Sverige )

när jag växte upp så hölls det på barnaga i den pingstkyrka min familj tillhörde och de stödde sig på att det stod i bibeln att man skulle aga barn

Speciellt kommer jag ihåg att min två år yngre bror fick mycket stryk p.g.a. att han vågade protestera mot saker och ting....

och vi övriga barn kunde också få stryk och det bl.a. användes mattpiskare eller ris och tyvärr vi fick stryk både av pappa och mamma
Mest traumatiskt var det att få stryk av mamma...

det kunde t.om. räcka med att vi visade fel känslor, sa emot och inte lydde så fanns hotet om aga

som sagt...jag önskar jag hade haft någon att prata med om dessa saker när jag var yngre

Men det är skönt att inte känna sig ensam om dessa upplevelser och kan prata om det med andra som upplevt liknande saker

så blev det att jag skrev av mig om detta igen i min lilla blogg

Jag har ju problem med ångest och depression 
GAD ( generaliserad ångestsyndrom ) som jag äter mediciner för
och jag brukar lyckas att ha det under relativt bra kontroll

Men sista tiden har jag mera ofta stor oroskänslor inom mig...
en känsla av att något hemskt håller på att hända eller något jobbigt väntar som jag måste göra
Och även med extra orostankar över att saker och människor kan förändras

Jag har varit med om detta från min barndom och senare och i familjen
Kunde inte helt känna mig trygg......att saker kunde förändras från en dag till en annan
Man kunde känna stöd och förtroende ena dagen.....
men att nästa dag det förvandlades till kritik och ifrågasättande....och inte blev trodd....

Det är min stora skräck än i dag att människor jag litar på kanske av någon orsak vänder mig ryggen.....eller inte tror på mig...

Men jag vet att det är mycket "hjärnspöken" på grund av det förflutna...
så jag får lugna ned mig själv och mota bort dem....
Kände bara för att skriva av mig lite......det är skönt att göra ibland....

Jag hittade något på nätet som handlar om något som heter Svektrauma vilket berörde mig mycket ( länken i slutet av mitt inlägg )

Det handlar om barn som växer upp i otrygga förhållanden och på olika sätt blir svikna av de de vuxna som de litar på och omgivningen
och vilka konsekvenser det kan få

Jag är uppvuxen i en familj där mina föräldrar hade sina egna problem men också tillhörde en extrem frikyrka
viket innebar t.ex. en ständig stress att leva upp till mina föräldrars och kyrkans förväntningar

Och man blev skrämd om himmel och helvete och att Jesus kunde komma närsomhelst och hämta alla "rättrogna" till himlen
och rädslan att jag då kunde bli lämnad ensam kvar p.g.a. att jag kanske gjort något fel / syndigt eller tänkt något syndigt
Även man blev lärd att Gud såg allt och man var kontrollerad både av föräldrar och kyrkan så man inte avvek från den "rätta vägen =

att utsättas för dessa saker som barn tycker jag är ett svek från omgivningen .......att ingen förstod eller lyssnade på vad vi gick igenom....

Sedan hade mina föräldrar sina egna trauman från deras uppväxter

Mamma blev t.ex våldtagen av sin styvfar och hon förlorade sin mamma som ung och mycket annat som hänt som hon inte berättat om för mig

Pappa växte upp med en känsla av underlägsenhet då hans bror blev favoriserad och med en sträng pappa som utövade aga

Vilket min bror sedan blev utsatt för.....ganska mycket stryk......även min halvsyster har hon berättat

Alla vi fyra barn och även mina fyra halvsyskon mådde dåligt på olika sätt och det tog sig olika uttryck
och ingen av oss utvecklade någon tillit till varandra eftersom vi blev behandlade olika och det var en kamp om uppmärksamhet och hemlighetsmakeri inom familjen

t.ex. ett barn kunde få veta ett "förtroende" om ett annat syskon från en förälder så man kände sig speciell
och ena barnet kunde särbehandlas mot det andra barnet 

Det finns så mycket mera att berätta men då skulle det bli många "sidor" 

men jag använder denna blogg bl.a. för att skriva av mig lite...och det känns skönt
Och hoppas det inte blev alltför jobbigt att läsa...
Länk:  Svektrauma – Wikipedia

....................................................................

jag kollade lite på några gamla foton och hittade ett från min barndoms hem 
Det är mitt rum med min kära sekretär där jag satt ofta i min ensamhet och skrev dagböcker, dikter och mycket annat
och även ofta satt och spelade gitarr och sjöng och även religiösa grubblerier

stor nostalgi med ett sorgset skimmer / känsla.....eftersom vår familj levde ganska isolerat från andra
och det var mycket som vi barn inte fick göra som andra barn fick
Och en stor bidragande orsak var den frikyrka / Pingstkyrka vår familj tillhörde i Linköping

Men jag tyckte mycket om min kära sekretär, med olika fack för olika saker och min gitarr och försökte roa mig så gott jag kunde och jag älskade att skriva