Detta skrev jag i ett forum idag och tänkte jag kunde lägga in det här också i min lilla blogg
........................
Jag har då och då drömmar där jag skriker och gråter ut min förtvivlan och ångest och efter uppmärksamhet
och rädslan att bli lämnad kvar....
Men ingen reagerar eller lyssnar på mig utan är helt oförstående....
en hemsk utsatthet....
Och tror de kan komma från alla rädslor för himmel och helvete, för att gör fel osv. som jag utsattes för under min uppväxt i en pingstkyrka
alla rädslor att inte vara accepterad, kampen mot att göra fel, alla rädslor, att bli lämnad osv
Hur många gånger man låg på knä hemma och i kyrkan och grät och bad Gud om förlåtelse för det ena och det andra
denna ångest och känsla av utsatthet har följt mig mer eller mindre genom åren och även påverkat förhållanden
sedan var väl heller inte min familj så stabil heller och det har säkert också påverkat
Men som tur är så mår jag mycket bättre idag och är trygg i mitt sätt att tänka och tro nu
Men ibland dyker minnen och tankar upp och även i drömmarna
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS